Bakgrund/ändamål:
Rottweiler räknas till de äldsta hundraserna. Dess ursprung går tillbaka till romartiden, då den användes som vakt- och boskapshund. Hundarna följde de romerska legionerna över Alperna som människans beskyddare och som boskapshund. I trakten av Rottweil sammanträffade dessa hundar med de inhemska hundarna och en uppblandning skedde. Rottweilerhundens huvuduppgift blev nu att driva och vakta kreaturshjordar och att försvara husbonden och hans egendom. Rasen fick sitt namn efter den gamla tyska riksstaden Rottweil: Rottweiler Metzgerhund (Metzger = slaktare). Slaktarna födde upp rottweilern enbart utifrån dess bruksegenskaper och ändamålsenlighet. Härigenom utvecklades med tiden en utmärkt vakt- och boskapshund, som också kunde användas som draghund. När man i början av 1900-talet sökte lämpliga polishundar prövades också rottweilern. Det visade sig mycket snabbt att den var väl lämpad för polisarbete. 1910 godkändes rasen officiellt som polishund. Avelsarbetet inriktas på att få fram en kraftfull hund som är svart med rödbruna, klart avgränsade tecken och som trots det kraftiga helhetsintrycket ändå visar ädelhet och som särskilt väl lämpar sig som sällskaps-, tjänste- och brukshund.

Helhetsintryck:
Rottweilern är en medelstor till stor, kraftig hund, varken klumpig eller lätt, inte högställd eller luftig. Den välproportionerliga, kompakta och kraftiga kroppen skall ge intryck av stor styrka, rörlighet och uthållighet

Viktiga måttförhållanden:
Kroppslängden från bröstbensspetsen till sittbensknölen, skall överstiga mankhöjden med högst 15%

Uppförande/karaktär:
Rottweilern är till sin grundläggande natur vänlig och godmodig. Den är barnvänlig, mycket tillgiven, följsam, lydig och arbetsvillig.
Den ger ett rustikt intryck och dess uppträdande är självsäkert, nervfast och oförskräckt. Den reagerar med stor uppmärksamhet på omgivningen

HUVUD
Skallparti:
Skallpartiet skall vara medellångt och brett mellan öronen. Pannan skall sedd från sidan vara måttligt välvd. Nackknölen skall vara väl utvecklad men inte starkt framträdande
Stop:
Stopet skall vara markerat
Nostryffel:
Nostryffeln skall vara väl utvecklad, snarare bred än rund med förhållandevis stora näsborrar. Den skall alltid ha svart pigment.
Nosryggen skall vara rak, bred vid basen och måttligt avsmalnande
Nosparti:
Nospartiet skall i förhållande till skallpartiet varken verka långsträckt eller kort
Läppar:
Läpparna skall vara svarta och strama med slutna mungipor. Tandköttet skall vara så mörkt som möjligt
Käkar/ Tänder:
Käkarna skall vara kraftiga och breda. Bettet skall vara starkt och fulltaligt. Saxbett
Kinder:
Okbågarna skall vara markerade
Ögon:
Ögonen skall vara medelstora, mandelformade och mörkbruna. Ögonlockskanterna skall vara väl åtliggande
Öron:
Öronen skall vara medelstora, hängande och trekantiga. De skall sitta brett isär och vara högt ansatta. Öronen som skall vara väl åtliggande får skallen att verka bredare när de riktas framåt
Hals:
Halsen skall vara kraftig, måttligt lång, väl musklad och ha lätt välvd nacklinje. Den skall vara torr, utan dröglappar eller löst halsskinn

KROPP
Rygg:
Ryggen skall vara plan, stark och stram
Ländparti:
Ländpartiet skall vara kort, kraftigt och djupt
Kors:
Korset skall vara brett, medellångt och lätt rundat, varken plant eller brant sluttande
Bröstkorg:
Bröstkorgen skall vara rymlig, bred och djup (ca 50% av mankhöjden) med väl utvecklat förbröst och väl välvda revben
Underlinje:
Buklinjen skall inte vara uppdragen
Svans:
Svansen skall vara naturlig (okuperad) och bäras vågrätt i rygglinjens förlängning; kan i stillastående också bäras hängande

EXTREMITETER
Framställ:
Frambenen skall sedda framifrån vara raka och inte trångt ställda
Skulderblad:
Skuldran skall vara vällagd och skulderbladets lutning mot horisontallinjen skall vara ungefär 45 grader
Överarm:
Överarmarna skall ligga väl an intill kroppen
Underarm:
Underarmarna skall sedda från sidan vara raka. De skall vara välutvecklade och välmusklade
Mellanhand:
Mellanhänderna skall vara lätt fjädrande, starka och inte branta
Framtassar:
Tassarna skall vara runda, tårna skall vara tätt slutna, välvda och ha hårda trampdynor. Klorna skall vara korta, svarta och kraftiga
Bakställ:
Bakbenen skall sedda bakifrån vara raka och inte trångt ställda. Då hunden står naturligt skall trubbiga vinklar bildas mellan lårbenet och höftbenet, mellan lårbenet och underbenet och mellan underbenet och mellanfoten
Lår:
Låren skall vara måttligt långa, breda och välmusklade
Underben:
Underbenen skall vara långa, seniga och kraftiga med välutvecklade muskler
Has:
Hasorna skall vara kraftfulla och välvinklade, ej raka
Baktassar:
Baktassarna skall vara något längre än framtassarna med kraftiga tätt slutna och välvda tår

RÖRELSER
Rottweilern är en travare. Ryggen skall förbli fast och relativt stilla under rörelse. Rörelserna skall vara harmoniska, jämna, kraftfulla och fria med god steglängd

HUD
Huden på huvudet skall överallt vara stramt åtliggande. När hunden är mycket uppmärksam får lätta rynkor bildas i pannan

PÄLS
Pälsstruktur:
Rasen skall ha s.k. dubbelpäls d.v.s. den skall bestå av täckhår och underull. Täckhåret skall vara medellångt, grovt, tätt och stramt åtliggande. Underullen skall inte framträda genom täckhåren. På bakbenen skall pälsen vara något längre
Färg:
Färgen skall vara svart med väl avgränsade tecken, i en mättad rödbrun nyans, på kinder, nos, halsens undersida, bröst och ben samt över ögonen och under svansroten

STORLEK/VIKT

Mankhöjd;

Hanhund:(61-68 cm)
61-62 cm liten
63-64 cm medelstor
65-66 cm stor = korrekt storlek
67-68 cm mycket stor

Tik: (56-63 cm)
56-57 cm liten
58-59 cm medelstor
60-61 cm stor = korrekt storlek
62-63 cm mycket stor

VIKT;
Hanhund: ca 50 kg
Tik: ca 42 kg

FEL
Helhet:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse. Lätta, luftiga och högställda hundar; tunn benstomme och svag muskulatur
Huvud:
Huvud av jakthundstyp; smalt, lätt, för kort, långt eller klumpigt huvud; flat panna (avsaknad av eller för lite stop)
Nosparti:
Långt eller spetsigt nosparti; kluven nos, konvex (ramsnos) eller konkav nosrygg; fallande nosrygg; ljus eller fläckig nostryffel
Läppar:
Ej tättslutande, skära eller fläckiga läppar; öppna mungipor
Käke:
Smal underkäke
Kinder:
Starkt framträdande kinder

DISKVALIFICERANDE FEL
Bett:
Tångbett
Öron:
För lågt ansatta, tunga, långa, slappa, bakåtvikta eller utstående och osymmetriskt burna öron
Ögon:
Ljusa, djupt liggande, för framträdande eller runda ögon; lösa ögonkanter
Hals:
För lång, tunn, dåligt musklad hals; dröglappar eller för löst halsskinn
Kropp:
För lång, för kort eller smal kropp
Rygg:
För lång, svag eller sänkt rygg; karprygg
Kors:
Brant kors, för kort, för plant eller för långt kors
Bröstkorg:
Flat, tunnformad eller outvecklad bröstkorg
Svans:
För högt eller för lågt ansatt svans
Framställ:
Trångt ställda eller krokiga framben. Branta skuldror; mycket lösa armbågar; för lång, för kort eller brant överarm; vek eller brant mellanhand; spretiga tassar; för platta eller alltför välvda tår, förkrympta tår; ljusa klor
Bakställ:
Platta, otillräckligt musklade lår, trångt ställda bakben, kohasighet eller hjulbenthet; för knappt vinklat eller övervinklat bakställ; sporrar
Hud:
Rynkor på huvudet
Pälsstruktur:
Mjuk, för kort eller lång päls, vågig päls, avsaknad av underull
Färg:
Missfärgade, oklart avgränsade, för utbredda tecken
Allmänt:
Tydligt omvänd könsprägel (tikprägel hos hanhund och tvärtom)
Uppförande/ karaktär:
Hundar som är rädda, skygga, fega, skotträdda, argsinta, överdrivet misstänksamma eller nervösa
Ögon:
Entropion, ektropion, gula ögon, olikfärgade ögon
Bett:
Överbett, underbett, korsbett; avsaknad av en incisiv, hörntand, premolar eller molar
Svans:
Kroksvans, svans som bärs upprullad över ryggen, svans som bärs kraftigt åt sidan från rygglinjen
Pälsstruktur:
Utpräglat långhårig och vågig päls
Pälsfärg:
Färg som avviker från den för rottweiler standardenliga färgen svart med rödbruna tan-tecken; vita fläckar
Nota bene:
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet
Testiklar:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen

......................................................................................................................................................................................................

Rashistoria om Rottweilern
från Svenska Rottweilerklubben

Rottweilern är en respekterad brukshund med framgångar inom flera bruksgrenar. Rasen skall ha alla de egenskaper som förknippas med en effektiv brukshund, mod, nervfasthet, naturlig skärpa samt vara arbetsvillig och följsam.
Väljer man att skaffa sig en Rottweiler bör man först sätta sig in i rasens egenskaper. Man skall också vara beredd på att dagligen ge hunden flera timmar av motion och den mentala stimulans en brukshund kräver för att bli en bra familjemdlem.

Rottweilern räknas till de äldsta raserna och härstammar från molosserhundarna. Dess ursprung går tillbaka till romartiden då de användes som vakt- och boskapshundar. Hundarna följde de romerska legionärerna över Alperna som människans beskyddare. I trakten av staden Rottweil sammanträffade de med inhemska hundar, och en blandning skedde. Deras huvuduppgift blev nu att driva och vakta kreaturshjordar, och som vakt åt sin ägare och hans egendom. Under medeltiden var Rottweilern känd som jakthund av vildsvin.

Rottweilern fick sitt namn "Rottweiler Metzgerhund" (Metzger=slaktare) efter den gamla riksstaden Rottweil. Slaktarna födde upp hundarna efter prestations och bruksändamål. När man i början av 1900-talet sökte lämpliga polishundar, prövades även Rottweilern. Det visade sig mycket snabbt att Rottweilern var väl lämpad för polisarbete. År 1910 godkändes den officiellt som brukshund. Den första stamboksförda Rottweilern i Sverige var Syda vom Karlstor som importerades av av brandkaptenen Karl Gyllenhammar, kennel Gyllis. 1915 kom Prinz v.d. Steinleich och den första kullen Rottweilervalpar föddes detta år.

Korad Spanarna's Exa