|
Om du undrar över något
eller är orolig över om din hund är sjuk, kontakta din veterinär eller
uppfödare!
(Med reservation för ev. fel)
KENNELHOSTA
En kombination av olika
typer av bakterier och virus. Den absolut vanligaste
virussjukdomarna bland hundar. Och det är en mycket smittsam
luftvägsinfektion och smittorisken är
därför störst där man möter på många hundar, t.ex på utställningar,
tävlingar, brukshundsklubbar, kennlar, pensionat.
Sjukdomen yttrar sig
genom en kikhosteliknande hosta som varar upp till två veckor. I värsta
fall kan det leda till lunginflammation. Kontakta veterinär om hostan
inte ger med sig inom 2 veckor eller om hunden uppvisar starka symptom.
Vaccinationen ger ett ca 80% skydd.
MATVÄGRAN
Håll uppsikt över din hund
om den vägrar äta och dricka, och/eller har ont. Till
exempel skall hunden inte äta ben från djur som börjar på bokstaven F;
fisk, fågel, fläsk, får mm. Ha det som en regel.
Dessa ben har lätt
att spjälka sig och göra skada inne i hunden. Matvägran kan också ha
en helt naturlig orsak, hunden är helt enkelt inte hungrig! I naturen äter inte hunden varje dag, vilket kan vara bra att ha i minnet
innan man blir allt för orolig.
URINVÄGSINFEKTION
När
valpen är liten är risken för urinvägsinfektioner extra stor. Undvik därför
att låta valpen ligga och bli kall i snön eller bli kall i det stora
hela. Hunden kissar mycket, men lite varje gång, ibland kan det finnas
blod i kisset.
Huskuren säger att man kan "injicera" naturell yoghurt i tikens slidöppning ett par gånger per dag under några dagar
tills symptomen är borta. Om det inte hjälper, kontakta veterinär för
antibiotika.
MATFÖRGIFTNING
- fasta brukar hjälpa!
Även
hundar är mer utsatta för matförgiftning under rötmånaderna. Om
hunden kräks eller får diarré så är det bästa att fasta den i ett
till tre dygn. Det är viktigt att den dricker mycket vatten och att den
får vätskeersättning för att kompensera att saltförlusten.
Prova
att ge den risavkok eller majsvälling och gå sedan vidare med skonsam
mat som kokt ris, fisk och kyckling i några dagar. Om diarrén inte
upphört inom några dygn så kontakta veterinär för rådgivning.
Tänk
på att valpar är mycket känsliga för uttorkning och kan behöva vård
tidigare.
MAG-TARMPROBLEM
Att ens hund kräks och/eller
drabbas av diarré är något som med stor sannolikhet kommer att hända
varje hundägare.
Mag-tarmproblem är därför en vanlig orsak till veterinärbesök.
Akuta symptom;
Lyckligtvis är mag-tarmproblem
oftast snabbt övergående. Hunden kräks och/eller har lös avföring någon
enstaka gång, sedan är allt som vanligt igen. Därför är talesättet
”en gång är ingen gång”, mycket passande i detta sammanhang. Har
din hund upprepade kräkningar och/eller diarré utan att ha nedsatt allmäntillstånd,
kan du själv genom några enkla åtgärder hjälpa ditt djur.
Skulle ditt djurs allmäntillstånd vara påverkat, är loj, apatisk,
nedsatt aptit, feber, blodig diareé eller inte får behålla vätska, bör
du kontakta veterinär.
Börja med att svälta ditt djur under ett dygn, men ge fri tillgång till
vatten eller vätskeersättning. Under detta inledande dygn kan du
dessutom ge ett fiberpreparat, t ex Canikur, som finns att köpa
hos veterinär eller apotek. (följ anvisningarna på förpackningen)
Preparatet innehåller fibrer som minskar passagehastigheten i tarmen samt
binder upp en del vävnadsgifter.
Det ger kroppen en hjälp till självhjälp
att återställa vätske- och saltbalans. Har symptomen försvunnit under
detta inledande dygn av svält och ev. Canikur-fibrer, så är det sedan
dags att ge lättsmält kost, t ex kokt fisk eller kokt köttfärs, kokt
ris i små portioner 4-6 ggr/dag i 4-6 dagar.
Antalet fodertillfällen kan
under denna period successivt reduceras tills du är nere i normalt antal
måltider. Har under denna tid allt gått som det ska, kan du slutligen
efter 4-6 dagar med dietkost, successivt gå över till normalkost på 2-3
dagar.
Vid återfall bör du kontakta veterinär omgående.
VÅTEKSEM (Hot spots)
Efter
hunden har badat har den svårt att torka. Bakterier i hårbotten trivs i
fukt och värme och orsakar klåda. Det kan leda till dålig lukt, variga
och djupa bakteriesår. Torka därför hunden efter badet. Om pälsen
luktar illa, schamponera med desinficerande schampo. Eksemen uppkommer på
något dygn oftast på kinden eller länden.
Klipp bort pälsen över och
runt eksemet och tvätta med jodopax eller alsolsprit 2-3 ggr/dag för
att torka ut och hindra varbildning. Sårskorpan skall tas bort (med försiktighet).
Håll en dränkt bomullstuss mot såret så att vätskan går in i såret.
Vid stora sår kan man behöva ge lugnande medel för att kunna raka bort
pälsen och ofta behöver antibiotika ges.
VATTENSVANS
En del
hundar som badar i kallt vatten, kan få en s.k svansförlamning. Orsaken
är troligen en muskelinflammation i svansens muskler, och det kan göra väldigt
ont, men går över av sig själv inom ca 7 dagar, men kan komma tillbaka
igen efter bad. Vid beröring vid svansroten kan det ömma rätt
ordentligt. Hunden är rädd om sin svans och vill ogärna sätta sig ned.
Symptomen kan uppstå även då hunden klämt eller slagit i svansroten så
att nerver kommit i kläm. Om det inte blir bättre bör du kontakta
veterinär.
Magnecyl / Bamyl 10 mg/kg, (½ tablett till en vuxen
rottweiler), 2 gånger dagligen kan ges mot smärtan de första
dagarna.
LOPPOR / LÖSS
Otrevliga
små rackare (parasiter) som orsakar klåda och som bör behandlas
omgående. Loppor är svårare än löss att behandla. Angripna
djur behandlas med schampo (löss) eller tabletter (loppor). Kontakta
veterinär. Kattloppor går även på hund.
Loppor från andra djurslag (fågel, råtta, igelkott m.fl) ger inga besvär
hos hund, men kan ge kliande utslag på människa.
Hundlöss smittar inte
till människor.
SKABB
Skabb är samlingsnamnet på
ett antal små kvalster, av vilka flera orsakar klåda och
hudirritationer. Symptomen är att hunden kliar sig nästan oavbrutet, och
vid rävskabb tappar den även päls. En del skabb är smittsam, som
rävskabb, öronskabb och mjällkvalster. Hårsäckskvalster är inte
smittsamt. Vissa former av skabb kan även smitta människor.
Kontakta
veterinär för behandling av skabb med t.ex Ivermectin.
MASK - Invärtes
parasiter
Vanligast är spolmask, hakmask och
bandmask. Om hunden inte behandlas kan medicinska problem
uppstå.
Symtomen kan vara diarré, kräkningar, avmagring och
aptitlöshet. Avmaska hunden max 1 ggr/år (eller vid misstänkt
angrepp) för att undvika maskangrepp. Avmaskningsmedel finns receptfritt
på apoteket, följ anvisningarna på förpackningen, eller kontakta
veterinär.
SKÄRSÅR
Skärsår
uppkommer oftare på sommaren bland allt krossat glas efter picknickarna.
Ofta blöder det rikligt, varför det kan vara bra att lägga på ett
bandage en stund tills blödningen lugnat sig. Därefter kan man undersöka
såret.
Stora glipande sår i trampdynorna skall sys inom 1 dygn. Ett skärsår
är alltid infekterat.
MEDICINFÖRGIFTNING
Naproxen som finns i vissa värktabletter är mycket giftigt för
hund. Det kan ge svåra mag-tarmstörningar med bildning av slemhinnesår.
Vissa hundar reagerar med förgiftningssymtom redan vid små mängder,
ibland med dödlig utgång.
Alvedon
ska undvikas att ge till både hund och katt då den innehåller Paracetamol,
då både katter och hundar är känsliga för paracetamol, och det kan ge
allvarliga förgiftningar hos framför allt katter.
Även preparatet Ipren bör undvikas. Vid förgiftning ses
främst leverskada och methemoglobinemi.
Kontakta alltid veterinär om ditt djur har fått i sig
läkemedel/medicin!
CHOKLADFÖRGIFTNING
Att tänka
på innan man ger hunden choklad, för choklad innehåller Theobromin, som
kan vara livsfarligt för hunden!
För övrigt gäller att ju mörkare
choklad, ju mer theobromin.
Ev. symptom kan vara akuta kräkningar och slöhet, oro, ryckningar i
kroppen och en form av epileptiska anfall.
I värsta fall kan det ge hjärtproblem,
som kan vara allvarliga.
ALGFÖRGIFTNING
Låt
aldrig hunden bada i algblommande vatten eftersom det kan medföra
livsfara. En hund
som dricker algrikt vatten, kan bli förgiftad.
Tyvärr är det inte alltid algblomningen syns, så det säkraste
är att undvika att hunden dricker sjö- och havsvatten.
Nyheter & media brukar
varna för dessa algblomningar under sommaren då det är varmt och
vattendragen står stilla.
Alger är giftiga för lever, njurar och hjärta
och en förgiftning kan leda till döden. Vid algförgiftning
börjar hunden må dåligt, darra, kräkas, vingla och kanske ramla
ihop, inom en halvtimme efter badet. Den kan också få kramper.
Om
detta händer så är det extremt viktigt att få hunden till veterinär
så fort det bara går. Ring gärna och förvarna om att ni är på väg.
Det enda du själv kan göra på vägen dit, är att försöka få din
hund att dricka färskt vatten.
Det finns inget
motgift, utan hunden får understödjande behandling i form av dropp.
ÖVRIGA FÖRGIFTNINGAR
Lök – stora
upptag av lök
(rå, kokt, stekt, torkad)
kan ge upphov till kräkningar och diarre. Efter några dagar kan även sönderfall
av blodkroppar med medföljande blodbrist konstateras. Oftast drabbas små
hundar eftersom förgiftningsrisken är dosrelaterad till hundens vikt. Dödsfall
har förekommit.
Kritisk mängd: 15 g rå
lök eller mer/kg. Detta motsvarar för en hund på 10 kg ca 2 mindre lökar
eller 14 g lökpulver.
Var observant med torkad lök, hunden kommer lättare
upp i en toxisk dos. Kritisk dos vid förtäring av vitlök: 3 g rå
rensad lök/kg.
Tuggummi
- farligt även i små mängder.
Tuggummi innehåller Xylitol (björksocker) som används som
sötningsmedel i tuggummi, sockerfritt godis och kan även finnas i
bakverk för diabetiker. Om en hund äter xylitol går insulin in i
blodet, men det påverkar inte xylitolet. Istället bryter insulinet ner
allt glukos den kan hitta. Sockervärdet sjunker under det normala, i
värsta fall till farligt låga värden. Ett sådant akut blodsockerfall
kan leda till livshotande insulinkoma.
Om en hund som väger 10 kilo äter ett enda gram xylitol uppstår
blodsockerfall. Därför är det ett farligt gift för hundar redan i små
mängder.
Symptomen utvecklas snabbt inom en halvtimme. Hunden blir illamående och
håglös, svag i musklerna, desorienterad och vinglig. I värsta fall
kollapsar den och faller omkull i kramper. Senare i förloppet uppstår
leverskador och leversvikt när levern försöker bryta ner ämnet. Små
mängder, 5-10 gram, är livshotande för hundar. (läs
hela artikeln i HS 5/2008)
Etylenglykol i
kylarglykol
är oerhört giftigt och ger obotliga njurskador. Hunden dör inom 3 dygn
om inte korrekt hjälp ges omgående. Hunden måste till veterinär/djursjukhus
omgående. Troligen gör den söta smaken att hunden gärna slickar i sej
produkten.
TeaTree-olja
Produkten utvinns från ett träd som växer i Australien.
Oljan påstås ha allehanda goda effekter vid diverse hudåkommor hos människor
och djur. Effekten är inte vetenskapligt dokumenterad. Oljan har samma
kemiska struktur och verkan som terpentin. Förgiftningar hos djur efter
lokal hudbehandling har gett symtom som svaghet, rörelsestörningar,
skakningar, beteendeförändringar.
Giftinformationscentralen
får regelbundet in rapporter om djur med förgiftningssymtom där små mängder
i några fall orsakat en temporär totalförlamning. Behandling med
understödjande behandling har dock lett till tillfrisknande inom 2-3
dagar.
FÄSTINGBURNA SJUKDOMAR
Fästingen
är ett leddjur, släkt med kvalster och spindlar, och livnär sig på
blod. De lever i fuktig miljö och sätter sig väntandes på ett djur som
går förbi grässtrået de intagit. De sitter kvar på värden i ett par
dagar till en vecka innan de släpper taget och smälter födan,
proceduren upprepas sedan ett par gånger innan de dör vid 2-3 års ålder.
Fästingarna är vakna så snart temperaturen stiger över 5 plusgrader,
alltså även under milda vintrar!
Fästingburna
sjukdomar kan vara riktigt allvarliga. Gå igenom hundens päls varje
dag så minskar du risken för infektioner.
Om fästingen får sitta i mindre än ett dygn så minskar
risken för infektion. Dra fästingen rakt ut. Undvik att klämma på fästingens
bakkropp. Det finns flera praktiska fästingpincetter och pennor som
underlättar. Glöm gamla råd om att använda matolja, fett! Kontrollera
att inga delar av fästingen blir kvar i hundens hud. Oftast händer
inget mer än att det möjligen blir en liten rodnad där fästingen
suttit.
Var uppmärksam på symtom som kan innebära att hunden fått en fästingburen
sjukdom, de två vanligaste är Borrelia och Erlichia men
även TBE (smittsam
hjärnhinneinflammation).
TBE-infekterade
fästingar förekommer nästan bara längs ostkusten och på vissa öar
i Mälaren.
De kan
visa sig flera månader efteråt och då blir hundens allmäntillstånd
påverkat.
Den kan få hög feber (Normaltemp ligger mellan 38-39°)
och ont i lederna. Vid Erlichia
förekommer även hälta, diarré, kräkningar och blödningar ibland. De
vanligaste symtomen vid kronisk sjukdom är trötthet och rörelsestörningar.
En veterinär kan genom ett blodprov avgöra om din hund drabbats
av en fästingburen sjukdom.
Det finns medel, Frontline
spot-on vet och
Exspot vet, som
man droppar eller sprayar på sin hund för att hålla fästingar borta.
De går att köpa på apotek och i vissa djuraffärer. Det finns också
ett fästinghalsband, Scalibor
vet. som
många tycker är effektivt. En del hundägare föredrar att koka egna
blandningar, ofta brukar timjan och citron ingå, som de sedan sprayar
hunden med.
GETINGSTICK
- håll hunden under uppsikt!
Enstaka
getingstick brukar inte förorsaka hundar några större besvär. I de
flesta fall uppstår (som hos oss människor) en rodnad/svullnad samt en
svidande smärta från området. En del hundar bryr sig inte om bettet
medan andra kan slicka på det så att huden på så vis skadas och det
uppstår en hudinflammation.
Smärtan kan lindras med kallt vatten. Om man
har kortison hemma kan man ge det till hunden (rådgör med din veterinär
att skriva ut detta, det är bra även att ha hemma om hunden blir
ormbiten). Hunden kan bli slö eller flåsig. Vid mycket sällsynta tillfällen
kan det uppstå en allergisk reaktion och hunden kan bli mycket dålig.
Jordgetingar kan dock ställa till stora bekymmer om en hund trampar i ett
jordgetingbo och många getingar går till anfall och sticker hunden.
Vid
de två senaste tillfällena måste veterinär uppsökas så snabbt som möjligt
för att hunden inte skall bli allt sämre och hamna i ett farligt tillstånd.
HUGGORMSBETT
- farligast i tassen!
Huggormen
är Sveriges enda giftiga ormart. Den tål kyla och visar sig redan tidigt
på våren. Under sommaren föder honan upp till tjugo ungar som redan har
en uppsättning gifttänder. Huggormen visar ingen omedelbar rädsla när
människa eller hund kommer klampande utan rullar ihop sig i försvarsställning
med tillbakadraget huvud, beredd att hugga. Ormar kan inte höra, men är känsliga
för vibrationer i marken och är livligast nattetid.
Giftet innehåller
blodförstörande medel: hemotoxin, hemorhagin som förstör blodkärlens
väggar så att det blir inre blödningar, hemolysin som löser upp de röda
blodkropparnas färgämne, det uppstår blodlevrar samt angrips de vita
blodkropparna.
Hundar blir oftast bitna i nos och huvud som får till följd
att svullnad snabbt uppstår. Vissa hundar påverkas knappt, andra
svullnar kraftigt och får andningsbesvär, och det kan sluta med dödlig
utgång. Om bettet tagit i underkäken
sprids giftet ner under hakan och mot halsen. Bett i tassen får
till följd att svullnad sprids mot armbåge och knä, detta bett är
farligast eftersom giftet sprids mer effektivt. Skadeverkningarna
drabbar främst njurar, hjärta och blod. Pulsen kan sjunka och
cirkulationsstörningarna kan leda till chock.
Ca 4% av alla bitna hundar
avlider av ormbett. Ras eller kroppsstorlek har ingen betydelse.
En ormbiten hund ska hållas i stillhet. Bär den hem eller till bilen,
om det är möjligt. Inom någon timma uppstår en öm, blå-röd
svullnad. Kyl gärna ner bettet. Ge hunden kortisontabletter, ex.
Betapred, som omedelbart skall lösas i lite vatten och ges i
munnen på hunden
Recept och närmre instruktioner får du av din veterinär.
Vid
misstanke om ormbett bör hunden snabbt tas till veterinär!
VÄRMESLAG
En
av de största sommarfarorna för hundar är värmeslag. Varje år dör
hundar på grund av att djurägare, ofta helt oavsiktligt, lämnat dem i
en alldeles för varm bil. Ska du ut och göra ärenden så lämna
hellre hunden hemma!
Lämna
ALDRIG hunden ensam i bilen en sommardag, inte ens en kort stund i
skuggan. Vädret skiftar, solen flyttar sig och tiden rinner lätt iväg.
Men framför allt - en bil värms upp mycket fortare och mycket mer än
man kan ana. En vanlig sommardag med 23 graders värme tar det inte särskilt
lång tid för temperaturen i en bil att nå outhärdliga 85 grader! Tabell
här »
Hunden får absolut inte bindas fast i bilens stötfångare, det är
olagligt!
Att hunden har tillgång till vatten och att man lämnar ett fönster öppet
är bra, men inte alltid tillräckligt. Faktum är att inte ens en helt
öppen baklucka erbjuder tillräcklig ventilation när det är riktigt
varmt ute.
En hund som drabbas av värmeslag blir först stressad och flåsar
kraftigt. Kroppstemperaturen stiger och vid 41 grader börjar det bli
riktigt farligt. Hjärna, hjärta, tarmar, lever och njurar kan ta
skada. Hunden riskerar att förlora medvetandet och det krävs en snabb
insats för att rädda livet på den.
Då är det livsviktigt att snabbt kyla ner sin hund. Ta ut den ur
bilen, duscha den eller lägg blöta handdukar på. Den ska kylas in på
bara skinnet. Bada den gärna om möjlighet finns. Ge den rikligt med
vatten att dricka. Åk sedan raka spåret till veterinär och ha fönstren
nedvevade på vägen dit.
SVAMPFÖRGIFTNING
Hundar som
blir svampförgiftade blir som människor mycket sjuka. Det gäller att så
snabbt som möjligt få hunden att kräkas om man misstänker den ätit något
olämpligt. Ett sätt att få hunden att kräkas är att ge hunden vanligt
salt, men tyvärr är denna metod inte helt ofarlig. Istället för svampförgiftning
kan hunden istället drabbas av saltförgiftning!
Det bästa är att få
hjälp av en veterinär för att framkalla kräkning.
RÅTTGIFT
OCH SNIGELGIFT - åk till veterinären!
Under
sommartid är hundar mer exponerade för olika typer av gifter som läggs
ut för att hålla ohyra, råttor och sniglar borta. Om hunden fått i
sig gifter så kan symtomen variera kraftigt. Den kan bli trött, få
bleka slemhinnor, andningssvårigheter och problem att hålla sig upprätt.
Den kan få kramper och hög feber, (NORMALTEMP hos
Hund är
mellan 38-39°).
Om du misstänker förgiftning så sök
genast veterinär som kan ge motgift. Om du vet vilket gift hunden fått
i sig så är det en stor fördel att ta med paketet.
PADDFÖRGIFTNING
- obehagligt men inte farligt!
Det
händer faktiskt att hundar "provsmakar" en padda. Svenska
paddor är tack och lov inte särskilt giftiga men det kan ändå bli en
obehaglig upplevelse för hunden. Den börjar dregla kraftigt och
pupillerna blir små.
Men det är inte farligt och så länge du vet vad
som är orsaken så finns det inte mycket mer att göra än att vänta
tills symptomen avtar.
SALTFÖRGIFTNING
En del
hundar som badar i saltvatten, dricker också vattnet. Om de dricker
mycket kan de också få saltförgiftning. De kan då börja kräkas. Man
bör ta bort all mat och vatten under 6-12 timmar så magen får vila sig.
Om hunden då fortsätter att kräkas eller om den blir allmänt dålig, bör
man uppsöka veterinär. Ofta behöver hunden då läggas på dropp.
DRUNKNING
- alla kan inte simma!
Att
alla hundar kan simma är en sanning med modifikation. Hunden kan bli
chockad av kylan och faktiskt "glömma" hur man gör. Den kan
trassla in sig i något eller skada sig i fallet så att simförmågan sätts
ur spel. Därför är det bra att ha flytväst på hunden i närheten av
vatten. Handtaget på västen underlättar dessutom när du behöver hjälpa
den upp ur vattnet.
Om olyckan är framme så dra upp hunden ur vattnet. Håll hunden upp
och ner så att vattnet i lungorna kan rinna ut. Om det är en stor hund
så lägg den på sidan, gärna i en sluttning med huvudet nedåt, och
lyft sedan upp bakdelen.
Torka hunden och se till att den blir varm och
åk sedan till veterinär.
Om hunden är medvetslös ska du lägga den på sidan och öppna munnen.
Kontrollera att den andas och känn efter i hundens mun så att inte något
blockerar luftvägarna. Dra fram tungan.
Om hunden inte andas får du ge den konstgjord andning: Sträck hundens
hals och håll igen munnen på den. Forma din mun runt hundens nos och börja
med att blåsa in luft i några korta, snabba andetag. Fortsätt sedan
med 20 andetag per minut.
Anpassa mängden luft efter hundens storlek,
bröstkorgen ska höja sig men inte onaturligt mycket. Stanna upp då
och då för att se om hunden andas själv och om hjärtat slår. Vid
andningsproblem får slemhinnorna i munnen en blåaktig färg, när den
börjar andas själv återtar de normal färg. Uppsök veterinär!
VALPSJUKA
En av de
mest livshotande sjukdomarna. Vaccinera vid 12 veckors ålder och vid 1 års
ålder, därefter vartannat år.
PARVO
Viruset är
mycket smittsamt virus som kan vara livshotande och det är mycket motståndskraftigt.
Viruset sprids vanligen via kontakt med smittade hundars avföring. Sjukdomen yttrar sig genom
allvarliga diarréer (ofta blodiga) och kräkningar, även kräkningar
trötthet och aptitlöshet förekommer. Vaccinering med levande vaccin vid 8 + 12
veckors ålder, därefter en gång om året.
HCC
Virus som
angriper levern. Smittsam genom ett adenovirus typ1 (CAV-1) som hundar
andas in. Förloppet är snabbt hos valpar
och dödligheten är hög inom ett par dygn. Vaccinera vid 12 veckor, ett
år och därefter vartannat år.
LÖP/ SKENDRÄKTIGHET
Detta
är inga sjukdomar, men kan ändå leda till beteendeförändringar hos
hunden, så jag tar upp detta här. Skendräktighet är en hormonell
beredskap, tiken förbereder sig för att ta hand om sina valpar. I
naturen är detta en säkerhet för att ledartikens avkommor skall klara
sig även om det händer henne något, de andra tikarna kan rycka in och
dia hennes valpar!
Upp till 40% av alla tikar blir skendräktiga efter löp.
Symptomen uppträder 6-12 veckor efter löpperiodens slut och fortgår i
ca 2-3 veckor.
Symptomen är varierande men kan yttra sig i matvägran,
juversvullnader, mjölkproduktion och även humörsvängningar. Leksaker m.m brukar bli ersättningsvalpar. Motion, minskade portioner mat och
aktiviteter som får tiken att tänka på annat är lämpligt. Ta också
bort de s.k valparna från henne.
Det finns medicinsk behandling att ta
till om besvären blir allt för stora, men försök att undvika detta.
Det är inte säkert att tiken blir skendräktig efter varje löp, eller
att graden av symptom är lika stor varje gång.
Tänk också på att vara lite mer tolerant under träningspassen under
löp och skendräktighet.
Om du undrar över något
eller är orolig över om din hund är sjuk, kontakta din veterinär eller
uppfödare!
Ring
Giftinformationscentralen på tfn 08–331231
om du har frågor om förgiftningar, eller gå in på
www.giftinformationscentralen.se
OBS!
Varje hund/djurägare har ansvar för sin egen hund/djur.
Källor: Doggy rapport,
Fass Vet., Apotekets
"hälsoråd för hund", Svenska djursjukhusföreningen,
internetsidorna; www.slu.se,
www.agria.se,
www.blastjarnan.se
och "Lathunden", Hundsport. m.fl.
(Med
reservation för ev. fel)
|